Diana Savina

Jag tror ärligt talat att min hjärna har rest till gran canaria och lämnat mig här i kylan, alldeles ensam.
Den finns liksom inte kvar, verkar det som. Ta idag som exempel, jag är ju helt virrig!
Jag letade och letade efter mitt cykelnyckel, jag skulle ju nämligen till träningen. Jag letade och letade men fann den aldrig, jag fick ta bussen dit.
Vid busshållplatsen kom en tjej i 49-års åldern och hälsade på mig. "Hejhej" sa hon och jag tänkte Vem är det där!? Jag kunde ju inte bara skita i att svara så jag sa också hej.
Väl i hallen vinkade Bea till mig, men då såg jag ju direkt vem det var. Eftersom hon är min kompis.
Jag började jogga upp, så sprang jag där, lagom långsamt. Då kommer ännu en tjej, och nu börjar jag bli lite orolig. " Hejsan! Jag kommer snart, jag ska bara jogga ner" sa hon. Till mig. Nu blev jag helt yr i huvudet. Även nu svarde jag så trevligt jag kunde, men det där Var en tant, eller iallafall 50 år. Minst.
Och det konstiga var, jag har aldrig träffat henne förrut. Tror jag.
Och efter träningen var jag trött, men ändå bestämde jag mig för att gå hem istället för att ta bussen. Kände mig väldigt duktig. Då hittade jag cykelnyckeln. I jackfickan. Där jag letat som mest.
Jaja, jag började gå. Då kom jag på det!
Jag måste ju gå till pappa, han skulle ju hjälpa mig med cykeln. Och när jag hade gått hela vägen till pappa, cirka 50 meter därifrån kom jag ihåg det.
Jag cyklade ju inte, jag gick. Här finns ju ingen cykel, den är hos mamma.
Så jag fick gå hem igen.


Okey nu är jag rädd. Klassisk musik har börjat spelats på datorn och den går inte att stänga av. Det finns ingen. Oh my goood! Lite hemlig musik sådär, det låter lite som trollkarlen från oz!
H j ä ä ä ä l p ! !

Ikväll börjar körslaget! Det ska jag sätta mig och se på! Jag har hört av mammsen att Agnes ska vara med, har inte hört från henne på länge! Det ska blir Rööööwlieeegt!