It's over
Näe men palla ångra sig, allt som är gjort är gjort och allt jag tänkt har jag tänkt, varför ska jag gå runt med ångest, bara att se allt från ljusa sidan ju och hoppas på att jag lär mig något av all skit istället. Och sluta ta allt så jävla personligt yaya, det får vara över nu för jag orkar inte mer. Jag mår awesome nu, och vill ha allt såhär. Ge mig Halmstad och Tylösand och soliga dagar på stranden med en brunbränd kropp. Jag behöver't! (Förlåt mig vänner för en blogg som är så otroligt död, jag skäms verkligen)
now i'm somewhere inbetween
Jag vet inte var jag står längre. Hela mitt huvud cirkulerar, beslutsångesten kokar och jag sitter här rastlös och tårögd. Jag orkar inte mer. Jag vet att allt är bra nu. Det är bra. Men det är inte perfekt, och i dagens läge kan det omöjligen bli perfekt. Varken åt ena eller andra hållet.
Min vän Caroline frågade mig en dag, "Diana, vem är din bästa kompis?" Vad fan skulle jag svara. Jag sa att hade du frågat mig det för ett halvår sedan hade jag haft ett svar, men nu har jag bara så många sjukt nära vänner som jag värderar högre än dom tror. Om det nu är så "bara". För jag trivs så. Jag orkar inte va någons bästa vän. Och jag orkar inte ha någon allra bästa vän själv heller, för för mig krävs det tyvärr så mycket för att kallas det. Ingen är perfekt, och jag tänker inte ge mig ut på stan och leta efter perfektingar, för jag trivs så jävla bra såhär. Jag vet var jag har alla mina sjukt nära vänner och mina nära vänner, och jag tackar er alla att ni har stått ut mig det senaste halvåret. Det där sjuka halvåret som har fuckat up hela min skalle. Och jag vettefan om det någonsin kommer lösas riktigt, det ser ju inte ut som det.
Tack, att ni står ut med alla mitt velande fram och tillbaka, fram och tillbaka, mitt klagande, min glädje, att ni orkar dras med alla mina berättelser, mitt barnsliga beteende och min besatthet, att ni inte somnar. Jag älskar det. Jag älskar er.
Jag kan säga att "det är lugnt nu, jag mår bra", men så e ju inte läget vaah. Inget är nånsin lugnt nu för tiden, möjligtvis mer eller mindre lugnt. Tidvis mår jag piss, och ikväll är egeltigen en sån kväll. Jag ska dock tvinga mig till stan för att träffa vänner, jag vet ju egeltigne att jag blir glad av det när jag väl kommer dit.
Och jag tackar musiken. Jag blir lite starkare av att tänka på att så många andra artister går igenom samma saker som jag, det finns en jävla massa låtar som bara talar till en. Man lyssnar och tänker, "är det mig dom sjunger om?" Den känslan är underbar. Så underbar.
Min vän Caroline frågade mig en dag, "Diana, vem är din bästa kompis?" Vad fan skulle jag svara. Jag sa att hade du frågat mig det för ett halvår sedan hade jag haft ett svar, men nu har jag bara så många sjukt nära vänner som jag värderar högre än dom tror. Om det nu är så "bara". För jag trivs så. Jag orkar inte va någons bästa vän. Och jag orkar inte ha någon allra bästa vän själv heller, för för mig krävs det tyvärr så mycket för att kallas det. Ingen är perfekt, och jag tänker inte ge mig ut på stan och leta efter perfektingar, för jag trivs så jävla bra såhär. Jag vet var jag har alla mina sjukt nära vänner och mina nära vänner, och jag tackar er alla att ni har stått ut mig det senaste halvåret. Det där sjuka halvåret som har fuckat up hela min skalle. Och jag vettefan om det någonsin kommer lösas riktigt, det ser ju inte ut som det.
Tack, att ni står ut med alla mitt velande fram och tillbaka, fram och tillbaka, mitt klagande, min glädje, att ni orkar dras med alla mina berättelser, mitt barnsliga beteende och min besatthet, att ni inte somnar. Jag älskar det. Jag älskar er.
Jag kan säga att "det är lugnt nu, jag mår bra", men så e ju inte läget vaah. Inget är nånsin lugnt nu för tiden, möjligtvis mer eller mindre lugnt. Tidvis mår jag piss, och ikväll är egeltigen en sån kväll. Jag ska dock tvinga mig till stan för att träffa vänner, jag vet ju egeltigne att jag blir glad av det när jag väl kommer dit.
Och jag tackar musiken. Jag blir lite starkare av att tänka på att så många andra artister går igenom samma saker som jag, det finns en jävla massa låtar som bara talar till en. Man lyssnar och tänker, "är det mig dom sjunger om?" Den känslan är underbar. Så underbar.
Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Mina vänner säger: "Vakna upp
Och sluta tänk på det"
Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade
Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill väl ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Kan du inte bara försvinna ur mitt huvud. Snälla.
uppdatering i form av text
Ett inlägg. Det är vad jag åstadkommit på bloggen detta sommarlov. FY FAN va jag kommer ångra det djupt i vinter. Cut cut cut! Men vafan, jag pallar inte? Det tar sån jävla tid, och nu har jag ungefär en miljon bilder som står som skuld till bloggen, när fan ska jag ha tid att ladda upp dom, en efter en?
Kan istället tipsa er om något så gammalt som facebook, min facebook är publik så bilder går att se, bara att söka på "Diana Savina" för mina blogfollowers som saknar mina bilder. Där uppdateras det iallafall med bilder så ofta som möjligt. Typ varenda dag med andra ord. När blogg.se kommer med en ladda-upp-flera-bilder-samtidigt-funktion lovar jag att komma tillbaka, en gång för alla. OCH BAH ÄGA SKITEN UR ALLA YÄH MOTHERFUCKER!!
Har hunnit med mycket på lovet, trots att jag jobbat. Med ständig ångest i magen av olika anledningar har jag spenderat oberäkneliga timmar med underbara vännner, i ett väder som ingen får klaga på. 30-graders-värme är underbart, trots allt. Många besök på varamon, på folks land, kvällar i stan. Tyvärr kan jag inte adda "Peace and love" på min been-there-done-that-lista. Hade min plånbok tillåtit det hade jag absolut stått där. Med sjukt fett hår. Glädje. Fylla. Människor. Musik.
Hela sommarlovet har mitt huvud varit fucked up. Ibland åt det positiva, ibland åt det negativa. Kan ju säga att början av sommarlovet lutade det sjukt mycket åt det negativa hållet, höll på att stupa asså, hahaha! Men det är över nu. Skönt! Annars hade mina hjärna sprängts. Just nu försöker jag bara få ut en grej ur mitt huvud, vill inte ha ett huvud fyllt av en cepe-sak. Jag försöker även göra vad som är bäst för mig själv trots att jag inte kan låta bli att påverkas av vad mina vänner tycker i den frågan. Inget jag tar här, men de som känner mig lär märka något. Snart kanske, vet inte. VET INTE. Hela sommarlovet. Hela slutet av våren, allt har bara varit ett stort jävla VET INTE.
heyho babes, fan jag saknar bloglovin lite... heyråh godnatt
Kan istället tipsa er om något så gammalt som facebook, min facebook är publik så bilder går att se, bara att söka på "Diana Savina" för mina blogfollowers som saknar mina bilder. Där uppdateras det iallafall med bilder så ofta som möjligt. Typ varenda dag med andra ord. När blogg.se kommer med en ladda-upp-flera-bilder-samtidigt-funktion lovar jag att komma tillbaka, en gång för alla. OCH BAH ÄGA SKITEN UR ALLA YÄH MOTHERFUCKER!!
Har hunnit med mycket på lovet, trots att jag jobbat. Med ständig ångest i magen av olika anledningar har jag spenderat oberäkneliga timmar med underbara vännner, i ett väder som ingen får klaga på. 30-graders-värme är underbart, trots allt. Många besök på varamon, på folks land, kvällar i stan. Tyvärr kan jag inte adda "Peace and love" på min been-there-done-that-lista. Hade min plånbok tillåtit det hade jag absolut stått där. Med sjukt fett hår. Glädje. Fylla. Människor. Musik.
Hela sommarlovet har mitt huvud varit fucked up. Ibland åt det positiva, ibland åt det negativa. Kan ju säga att början av sommarlovet lutade det sjukt mycket åt det negativa hållet, höll på att stupa asså, hahaha! Men det är över nu. Skönt! Annars hade mina hjärna sprängts. Just nu försöker jag bara få ut en grej ur mitt huvud, vill inte ha ett huvud fyllt av en cepe-sak. Jag försöker även göra vad som är bäst för mig själv trots att jag inte kan låta bli att påverkas av vad mina vänner tycker i den frågan. Inget jag tar här, men de som känner mig lär märka något. Snart kanske, vet inte. VET INTE. Hela sommarlovet. Hela slutet av våren, allt har bara varit ett stort jävla VET INTE.
heyho babes, fan jag saknar bloglovin lite... heyråh godnatt
