Diana's fotoalbum

Jag vet inte var jag står längre. Hela mitt huvud cirkulerar, beslutsångesten kokar och jag sitter här rastlös och tårögd. Jag orkar inte mer. Jag vet att allt är bra nu. Det är bra. Men det är inte perfekt, och i dagens läge kan det omöjligen bli perfekt. Varken åt ena eller andra hållet.

Min vän Caroline frågade mig en dag, "Diana, vem är din bästa kompis?" Vad fan skulle jag svara. Jag sa att hade du frågat mig det för ett halvår sedan hade jag haft ett svar, men nu har jag bara så många sjukt nära vänner som jag värderar högre än dom tror. Om det nu är så "bara". För jag trivs så. Jag orkar inte va någons bästa vän. Och jag orkar inte ha någon allra bästa vän själv heller, för för mig krävs det tyvärr så mycket för att kallas det. Ingen är perfekt, och jag tänker inte ge mig ut på stan och leta efter perfektingar, för jag trivs så jävla bra såhär. Jag vet var jag har alla mina sjukt nära vänner och mina nära vänner, och jag tackar er alla att ni har stått ut mig det senaste halvåret. Det där sjuka halvåret som har fuckat up hela min skalle. Och jag vettefan om det någonsin kommer lösas riktigt, det ser ju inte ut som det.
Tack, att ni står ut med alla mitt velande fram och tillbaka, fram och tillbaka, mitt klagande, min glädje, att ni orkar dras med alla mina berättelser, mitt barnsliga beteende och min besatthet, att ni inte somnar. Jag älskar det. Jag älskar er.
Jag kan säga att "det är lugnt nu, jag mår bra", men så e ju inte läget vaah. Inget är nånsin lugnt nu för tiden, möjligtvis mer eller mindre lugnt. Tidvis mår jag piss, och ikväll är egeltigen en sån kväll. Jag ska dock tvinga mig till stan för att träffa vänner, jag vet ju egeltigne att jag blir glad av det när jag väl kommer dit.
Och jag tackar musiken. Jag blir lite starkare av att tänka på att så många andra artister går igenom samma saker som jag, det finns en jävla massa låtar som bara talar till en. Man lyssnar och tänker, "är det mig dom sjunger om?" Den känslan är underbar. Så underbar.

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger: "Vakna upp
Och sluta tänk på det"
Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill väl ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig


Kan du inte bara försvinna ur mitt huvud. Snälla. Jaaaa, Du, känn dig träffad fan.