Diana's fotoalbum

Jag sitter och lyssnar på vissa låtar nu som jag inte hört på den senaste tiden. De där låtarna som är värda att minnas. De där låtarna som med avsikt placerats i spotifylistor (vars namn aldrig kommer ändras) för att tas fram i mer behövliga sitationer. De där låtarna som fyllt mina problemfyllda, glada, underbara, upp-och-ner-vända dagar det senaste knappa året. Dessa dagar är förbi, jag ångrar inte en ända dag och hade inte kunnat avsluta det mer lägligt. Saknaden må vara stor ibland, men ni vet, livet är inte alltid rättvist. Men att leva med något som inte funkar, det är inget att rekommendera. Det vet jag, fr jag har stått ut med allt för mycket saker genom livet. Bara att man börjar tveka på vad men vill, tyder på att det är något som inte stämmer.
Sångerna rullar på, några tårar känner jag itne av, det är nog bara en tidsfråga. Funderar på om jag ska somna med den här listan på. Musik kan betyda så jävla myket, det är sjukt. Och minnen kan betyta så jävla mycket, de också. Och tur är väll det, det är ju dom vi lever på. Det är dom vi lär oss utav. Och där kom tårarna, så jag rundar av.
Man lever bara en gång.